Charles Abrams

Hej!

Konstnär i stora Levene.

Mitt nuvarande ~yrke är att vara på ett slags dagcenter där jag får sortera kläder som antingen ska förbrännas till värme eller hamna i en second hand affär.

Det gör jag tre dagar i veckan. Idag missade jag bussen för första gången på ett halvår. Bussen anländer alltid ungefär 30 meter från där jag sover. Man hör den kanske inte men om ens kropp är utanför dörren när den svischar förbi så kan man i ett högljutt utbrott hinna.

Det är ibland så att vi letar när vi sorterar efter speciella storlekar för familjer eller personer som kommer från ett annat land och ska bo i Sverige.

På fritiden besöker jag stadskärnor, letar material att använda i mitt konstnärskap, pennor, papper, stenciler har jag kollat efter. Mycket material som inte är färdigt. Och vetskapen om att jag inte är klar är definitiv.

Och så skriver jag mycket, rent skrivande för mig och särskiljer inte att skriva för mig själv eller att skriva till oss, mig och den högre makten, gud, strålningen vi har inom oss och ljuset vi ser med våra ögon och hjärna bestämmer vilka vi är här, när vi lever och äter av planeten. Tellus, poesin och att uppleva världen vi bor in oss i, vetenskapliga verktyg. Att se en youtube video, skriva en lång stund, att laga till en rätt eller att få till en bra match på något sätt gör mig upprymd, intresserad och lila klar att snacka om de där och då som att visa videon, rätten eller idé landskapet för någon.

Speciell situation i livet när man jobbar för första gången i rätt riktning med ordningen man alltid önskat sig ha.