Max Fritjof

Min konst kretsar kring existentiell närvaro och naturens obevekliga kraft. Jag arbetar främst i dämpade, mörka färgskalor där ljuset får bryta igenom som en motkraft – en antydan om motstånd och uthållighet.

Motiven rör sig mellan realism och det drömlika. Återkommande teman är ensamma hus, stormande hav och organiska strukturer där materialiteten förskjuts – sten kan likna hud och trä kan bära något levande. I detta gränsland undersöker jag hur form och yta kan förmedla både stillhet och underliggande oro.

Det centrala i mitt arbete är närvaron av något som finns kvar. Något som ser, minns eller bevittnar – även när människan har lämnat platsen.