Samtal med
Jana Bergenstråle

Jana Bergenstråle skapar distinkta oljemålningar där människan står i centrum. Genom en nedtonad färgpalett ger hon motiven utrymme att tala för sig själva. Med subtila förskjutningar och förvrängda proportioner skapar hon unika, uttrycksfulla verk med flera lager av betydelse.

I en intervju med Konst.se berättar Jana om sin uppväxt i konstens värld och hur frågor kring genus, identitet, utanförskap och föräldraskap genomsyrar hennes konstnärliga uttryck.

av Cecilia Spendler
Publicerat 2025-02-19

Hur började du med konst och vad gjorde att du blev intresserad av det?

– Mitt intresse för konst väcktes redan i mycket tidig ålder. Uttrycket "född med en penna i handen" passar väl in på mig. Redan som treåring tillbringade jag mina dagar på min mammas kreativa arbetsplats istället för på förskolan. Hon arbetade med att måla motiv i trapphus tillsammans med en grupp andra konstnärer, och jag minns tydligt hur jag redan då älskade doften av målarfärg. Under min uppväxt reste och bodde jag och min familj även ofta utomlands. Det gav mig gott om tid att rita och måla innan jag hann hitta nya vänner.

Sedan 2002 har jag studerat konst både praktiskt och teoretiskt på folkhögskolor och högskolor. Utöver att arbeta som konstnär har jag haft yrken såsom tatuerare och bildlärare.

Hur skulle du beskriva din stil, och har den förändrats med tiden?

– I början av mitt konstnärskap arbetade jag ofta med färgglada motiv, men med åren strävar jag snarare efter att tona ned färgerna och låta objekten och människorna i mina motiv bli centrala. De senaste åren har jag arbetat mer tematiskt med min konst.

Jag strävar inte efter att måla realistiskt utan söker andra uttryckssätt. I mina verk lägger jag gärna till en känsla av att något inte riktigt stämmer – det kan vara subtila avvikelser, som att förändra proportionerna hos människor eller objekt. De mänskliga tillstånden står ofta i fokus i mina målningar.

Andra beskriver mitt konstnärliga uttryck som en blandning av saga och realism. Att betraktarna glömmer att det är hittepå för att deras universum känns så sant.

Vad brukar inspirera dig i ditt arbete? Är det några speciella teman, känslor eller händelser?

– Inspirationen till mina målningar hämtar jag från min omvärld, möten med andra människor, sociala medier och tidningsartiklar. Jag intresserar mig för teman som handlar om våra samhällsproblem och hur det påverkar oss på ett individuellt plan. Det kan vara frågor som till exempel berör genus, identitet, utanförskap, förnekelse eller utmaningar i föräldrarollen.

Hur går du tillväga när du skapar? Använder du några speciella tekniker eller föredrar du vissa material?

– Jag arbetar främst med oljemåleri på canvasduk eftersom jag tycker att den tekniken bäst förmedlar den känsla jag vill uttrycka. Min skapandeprocess börjar oftast med en idé, följt av research om temat, fotografering och skissarbete innan jag börjar gestalta motivet.

Eftersom jag arbetar med olja har jag ofta flera verk igång samtidigt. Det passar mig bra, då jag kan växla mellan att fokusera på detaljer i ett verk och, när jag behöver omväxling, arbeta med större penseldrag i en annan målning.

Har du några specifika mål eller projekt du siktar mot i framtiden? Hur ser du på din personliga utveckling som konstnär?

– Mitt mål med mitt konstnärskap är att få fortsätta uttrycka mig genom att skapa konst. Det är min kanal för att få berätta eller undersöka ett fenomen. Som konstnär slutar man aldrig att ha ett uppbyggt mål, nya projekt kommer av sig självt. Jag skulle säga att man är mer rädd för att man inte ska hinna genomföra alla sina projekt innan man lämnar jordelivet.

För min personliga utveckling som konstnär vill jag fortsätta arbeta med utställningar och tycker det är utvecklande att fortsätta att studera konst både praktiskt och teoretiskt, det blir man aldrig för gammal för.